Inspirationstorka. Nu när sommaren närmar sig med stormsteg så samlas det alltmer damm på tangentbordet. Eller kanske inte, men tankarna har inte samlats på samma sätt som för några veckor sedan och det blir då därför svårt att pränta ner något väsentligt här i dagboken. Jag kommer heller inte förtälja vad jag gör om dagarna. Vem fasen bryr sig om vad en ointressant människa gör om dagarna? Säg den meningen högt för dig själv innan du skriver ner att "du åt glass i solen", eller något annat bisarrt, i din egna dagbok. Ingen bryr sig, men vi läser det likt förbannat. Inte av nyfikenhet, utan bara för att det står där.
Las Vegas närmar sig alltmer för dagarna som går. Nu är det exakt ett år kvar innan jag VILL VARA där. På plats. Då vänder livet. Jag är förhoppningsvis klar med mitt manuskript då också, och kan kanske shippa in några extra $$$ på en helt genial filmidé som jag filat på under de senaste veckorna. Vad den handlar om? Endast en S&W kan få mig att tala, kära du.
Nej, jag orkar inte skriva mer dravel nu. Jag sparar det till en regnig dag istället. Ja, så kan vi säga. Lite mer motivation till att skriva skadar aldrig. Varje dag det regnar under sommaren så lovar jag att skriva ett meningsfullt blogginlägg. Förresten, är det några stänk jag hör på fönsterbläcket? Dags att sluta...
fredag, maj 29, 2009
tisdag, maj 19, 2009
Stevanovic Barbershop
Jag har lagt de senaste dagarna på att agera hotellgäst hos Stevanovic den senaste veckan. Detta har inneburit 110% nötande av poker, Super Mario och en förträffligt bra haircut a'la Miro. Dagboken har blivit lidande, och åtskilliga fans har hört av sig och undrat varför damm börjat att lägga sig över hela härligheten. Var lugn. Stay in touch for more!
tisdag, maj 12, 2009
Wouldn't it be nice to be Dorian Grey, just for a day?
"Narcissistisk personlighetsstörning är en personlighetsstörning som kännetecknas av narcissistens extrema känsla av självhävdelse, bristande verklighetsuppfattning, sitt stora behov av att befinna sig i centrum och brist på empati."
Det utdrag är saxat från Wikipedia. Wikipedia är en opålitlig källa i vissa fall, men den här gången har jag dubbelkollat med egna erfarenheter och andra mer säkra källor. Nog om detta.
Narcissism var det ja. Säg ordet högt för dig själv några gånger. En negativ klang, med en positiv (?) innebörd. Ordet förväxlas lätt av yngre ungdomar, p.g.a. deras brist på livserfarenhet, och kan ibland helt plötsligt härstamma från nazismens glansdagar. "Positiv innebörd?", kanske du frågar dig. För mig är det något positivt och glädjande, men för mina medmänniskor förknippas det nog mest med pest och kolera. "Hur kan man leva i en sådan värld?", undrar de. Lev mitt liv. Där har du svaret.
Lika mycket som Blondinbella älskar att blogga om sina vardagliga sysslor och "Dagens outfit", lika mycket älskar jag, rent ut sagt, min skeva världsbild. Angående Bellas blogg, och alla andra människor vars liv är en dans på röda rosor, så är det med avund jag säger; "Grattis!". Du har lyckats hitta en hobby som fulländar ditt liv, förhoppningsvis. Jag ser inte ner på folk som bloggar om helt obetydliga saker. En blogg handlar nog mer om att bearbeta sig själv. Få synas bakom skärmen. Att få skriva vad man vill och vara glad helt enkelt. Jag kanske själv kommer fram till målet där någon annan säger just "Grattis, du har lyckats!". Den dagen är jag hel. Den dagen slutar jag blogga. För alltid.
Jag tror att alla "lider" av en gnutta narcissism. Ska en individ lyckas i livet så måste denne ibland gå sin egen väg. Hitta sina egna luckor och genvägar. Ett typexempel är väl allas våra kändisar. Narcissismen sprider sig som en löpeld genom hela Hollywood. Vad vore de utan detta fenomen? Nu ska vi drock in dra alla över den berömda kammen, men visst har deras personliga coacher, tränare, vänninor eller morsor alltid pushat på och fått dem att tänka lite mer själviskt. Lite mer "mig".
Hur mycket jag än funderar på det. Hur mycket jag än gräver och påtar i minnet så kommer jag aldrig fram till när narcissismen tog överhanden om mitt liv. Här följer 9 punkter som tyder och indikerar på om du är på väg att bli en självisk bastard, eller om du är i riskzonen.
1. Har en grandios självbild (till exempel överdriver framsteg och talanger, förväntar sig att bli betraktad som överlägsen utan lämpliga uppnåelser).
I och med pokerns framfart så har väl punkt 1 blivit ett måste. Jag har alltid hävdat mig ha talang. Framstegen kanske är överdrivna, och jag förväntar mig alltid att bli betraktad som överlägsen.
2. Är besatt av fantasier om obegränsad framgång, makt, briljans, skönhet, eller perfekt kärlek.
Denna blogg är väl ett praktexempel på detta. Jag kommer få framgång och makt. Jag är briljant med ett fördelaktigt utseende. Kärleken skippar vi.
3. Tror att han eller hon är "speciell" och unik och bara kan bli förstådd av, eller bara borde umgås med, andra speciella eller högstatuspersoner (eller -institutioner).
Jag är nog rätt speciell. Många som har antytt detta i varje fall. Jag har alltid sett ner på människor vars vokabulär är under all kritik. Varför jag aldrig låter så överdrivet smart? Man måste ju anpassa sig efter person. Katsching!
4. Kräver stor beundran.
Kort sagt; Ja!
5. Har oresonliga förväntningar på speciella förmåner eller omedelbar respons på hans eller hennes förväntningar.
Ännu en gång pokern. Vill vinna så fort som möjligt, men det kanske inte alltid är det lättaste.
6. Är interpersonellt exploativ, det vill säga utnyttjar andra för att uppnå sina egna mål.
Detta har hänt alltför många gånger kan jag väl medge. Jag kanske verkar god, men innanför det snyggt paketerade fodralet så döljer sig något mörkt som inte bryr sig det minsta om dig.
7. Brist på empati; är ovillig att känna igen eller identifiera sig med andras känslor och behov.
Samma svar som på fråga 6. Andras känslor och behov tröttnar lätt jag på, och du ska vara glad om jag ger dig en vänlig gest. Dessa är sällsynta.
8. Är ofta avundsjuk på andra eller tror att andra är avundsjuka på honom eller henne.
Stämmer på båda punkterna.
9. Uppvisar arrogans, hotfulla beteenden eller attityder.
"Nonchalans" kan jag också tillägga i den meningen. Jag bryr mig inte så mycket om vad som händer runt om kring mig. Får jag inte som jag vill kan jag vissa tendenser på hotfulla beteenden. Attitydproblem har jag alltid haft. Kan ibland stänga inne dessa känslor.
Vissa kanske undrar varför jag blottar mig såhär, och varför jag inte skriver detta för mig själv? En del moralmorsor kanske också anser att det är tabu och hysch-hysch prata om sådant här i så pass tidig ålder, att fläka ut sig för hela bygden. En person drabbad av narcissism kan inte låta en sådan här godbit hållas inne och suktas på. Nej, vem ska då tycka att jag är speciell eller unik?
Det utdrag är saxat från Wikipedia. Wikipedia är en opålitlig källa i vissa fall, men den här gången har jag dubbelkollat med egna erfarenheter och andra mer säkra källor. Nog om detta.
Narcissism var det ja. Säg ordet högt för dig själv några gånger. En negativ klang, med en positiv (?) innebörd. Ordet förväxlas lätt av yngre ungdomar, p.g.a. deras brist på livserfarenhet, och kan ibland helt plötsligt härstamma från nazismens glansdagar. "Positiv innebörd?", kanske du frågar dig. För mig är det något positivt och glädjande, men för mina medmänniskor förknippas det nog mest med pest och kolera. "Hur kan man leva i en sådan värld?", undrar de. Lev mitt liv. Där har du svaret.
Lika mycket som Blondinbella älskar att blogga om sina vardagliga sysslor och "Dagens outfit", lika mycket älskar jag, rent ut sagt, min skeva världsbild. Angående Bellas blogg, och alla andra människor vars liv är en dans på röda rosor, så är det med avund jag säger; "Grattis!". Du har lyckats hitta en hobby som fulländar ditt liv, förhoppningsvis. Jag ser inte ner på folk som bloggar om helt obetydliga saker. En blogg handlar nog mer om att bearbeta sig själv. Få synas bakom skärmen. Att få skriva vad man vill och vara glad helt enkelt. Jag kanske själv kommer fram till målet där någon annan säger just "Grattis, du har lyckats!". Den dagen är jag hel. Den dagen slutar jag blogga. För alltid.
Jag tror att alla "lider" av en gnutta narcissism. Ska en individ lyckas i livet så måste denne ibland gå sin egen väg. Hitta sina egna luckor och genvägar. Ett typexempel är väl allas våra kändisar. Narcissismen sprider sig som en löpeld genom hela Hollywood. Vad vore de utan detta fenomen? Nu ska vi drock in dra alla över den berömda kammen, men visst har deras personliga coacher, tränare, vänninor eller morsor alltid pushat på och fått dem att tänka lite mer själviskt. Lite mer "mig".
Hur mycket jag än funderar på det. Hur mycket jag än gräver och påtar i minnet så kommer jag aldrig fram till när narcissismen tog överhanden om mitt liv. Här följer 9 punkter som tyder och indikerar på om du är på väg att bli en självisk bastard, eller om du är i riskzonen.
1. Har en grandios självbild (till exempel överdriver framsteg och talanger, förväntar sig att bli betraktad som överlägsen utan lämpliga uppnåelser).
I och med pokerns framfart så har väl punkt 1 blivit ett måste. Jag har alltid hävdat mig ha talang. Framstegen kanske är överdrivna, och jag förväntar mig alltid att bli betraktad som överlägsen.
2. Är besatt av fantasier om obegränsad framgång, makt, briljans, skönhet, eller perfekt kärlek.
Denna blogg är väl ett praktexempel på detta. Jag kommer få framgång och makt. Jag är briljant med ett fördelaktigt utseende. Kärleken skippar vi.
3. Tror att han eller hon är "speciell" och unik och bara kan bli förstådd av, eller bara borde umgås med, andra speciella eller högstatuspersoner (eller -institutioner).
Jag är nog rätt speciell. Många som har antytt detta i varje fall. Jag har alltid sett ner på människor vars vokabulär är under all kritik. Varför jag aldrig låter så överdrivet smart? Man måste ju anpassa sig efter person. Katsching!
4. Kräver stor beundran.
Kort sagt; Ja!
5. Har oresonliga förväntningar på speciella förmåner eller omedelbar respons på hans eller hennes förväntningar.
Ännu en gång pokern. Vill vinna så fort som möjligt, men det kanske inte alltid är det lättaste.
6. Är interpersonellt exploativ, det vill säga utnyttjar andra för att uppnå sina egna mål.
Detta har hänt alltför många gånger kan jag väl medge. Jag kanske verkar god, men innanför det snyggt paketerade fodralet så döljer sig något mörkt som inte bryr sig det minsta om dig.
7. Brist på empati; är ovillig att känna igen eller identifiera sig med andras känslor och behov.
Samma svar som på fråga 6. Andras känslor och behov tröttnar lätt jag på, och du ska vara glad om jag ger dig en vänlig gest. Dessa är sällsynta.
8. Är ofta avundsjuk på andra eller tror att andra är avundsjuka på honom eller henne.
Stämmer på båda punkterna.
9. Uppvisar arrogans, hotfulla beteenden eller attityder.
"Nonchalans" kan jag också tillägga i den meningen. Jag bryr mig inte så mycket om vad som händer runt om kring mig. Får jag inte som jag vill kan jag vissa tendenser på hotfulla beteenden. Attitydproblem har jag alltid haft. Kan ibland stänga inne dessa känslor.
Vissa kanske undrar varför jag blottar mig såhär, och varför jag inte skriver detta för mig själv? En del moralmorsor kanske också anser att det är tabu och hysch-hysch prata om sådant här i så pass tidig ålder, att fläka ut sig för hela bygden. En person drabbad av narcissism kan inte låta en sådan här godbit hållas inne och suktas på. Nej, vem ska då tycka att jag är speciell eller unik?
söndag, maj 10, 2009
Make some money, Moneymaker
Om ungefär ett år så är det äntligen dags för 41:e omgången av WSOP, World Series of Poker. Tusentals pokerspelare, oljeshejkar, entrepenörer, norrbaggar, lycksökare, ja, you name it, kommer än en gång söka sig till varje sann gamblers Mecka; Las Vegas. Hela härligheten tar fart någon gång i maj och avslutas med pompa och ståt i mitten av juli. El Grande Finale tar dock plats i november samma år, detta för att kunna erbjuda samtliga spelare vid finalbordet kontrakt, chans till finslipning, och dessutom för att fansen ska kunna få sig en gedigen inblick i dessa spelares liv. Varje liten hemlighet kommer avslöjas om var och varannan spelare som har chans till att vinna fantasisummor upp emot $10'000 000. Anledningen till att lägga finalen fyra månader efter själva WSOP är ett PR-trick av de högsta hönsen som huserar i Vegas. Allt för att fylla sina fickor lite till. Nästan till bristningsgränsen, om det nu finns några begränsningar i Vegas vill säga.
57 event skall spelas klart under ungefär 8 veckor. Olika pokervarianter kommer att tillämpas under dessa event. Att enbart spela Texas Hold'em under dessa dagar hade fått vilken pokerfanatiker som helst att bli mätt. Spel som Omaha, Sjustöt och H.O.R.S.E. förekommer titt som tätt i schemat och detta för att kunna skilja agnarna från vetet.
Dagens hysteri om poker hit och poker dit är dock en effekt av WSOP-upplagan. Att många hobbyspelare har kunnat kvala sig in, för ynka $2, till en turnering med ett inköp på hela $10'000 och sedan kunna placera sig så långt så att en förtidspension är i antågande, ja, det är rätt lockande hos många gamblers, men lik väl lycksökare.
Jag kanske inte har den kaliber som krävs, just nu, för att kunna placera mig långt i WSOP. Dock så är jag beredd att lägga timmar och åter timmar i förberedelse för att en gång få min dröm att gå i uppfyllelse. Tänk er att få spela med Manchester United på ett fullsatt Old Trafford. Tänk er sedan att få göra mål i ett avgörande skede i samma match. Jag tror att känslan är densamma i båda fallen. Obeskrivlig.
Chris Moneymaker satte sig år 2003 ned vid sin laptop och loggade in på Pokerstars pokerklient och förde in en obetydlig summa pengar via cashiern. Vid det här tillfället visste han inte att hans liv skulle komma att förändras för alltid. Chris testade ett antal turneringar och fann sedan en satellit, en kvalturnering, för $39 där förstapriset var ett inträde till en ännu större turnering på Pokerstars. Han gick och vann turneringen och kvalade sig på så sätt in till en större satellit. Helt ovetandes om förstapriset. Denna gång var det dock ett paket till WSOP värt $15000 som förstapristagaren skulle erhålla. Chris gick och vann även denna turnering och han skulle nu få spela sin första liveturnering någonsin. Chris var helt okänd för pokersocieten och satt tyst likt en mus genom hela turneringen. Först när finalbordet skulle börja, så undrade dock folk och media vem denne Chris Moneymaker var. En industriarbetande grabb från Tennessee, med poker som en hobby vid sidan av, var svaret.
Efter timmar av spelande på finalbordet så satt Chris till slut heads-up mot veteranen Sam Farha. Om inte Sam hade blivit knäckt av att få se Chris bedårande bluff på river i en nyckelpott, så blev han nog det när hans kn(ä)ekt-höga tvåpar inte kunde stå sig på mot Chris 5-4, på hand, för rivrad kåk. Finalen var över, media var helt lyriska över att få leka med ett så klingande efternamn som "Moneymaker" och Chris själv hade knappt förstått vad som hänt efter det att dealern skyfflat över den sista potten åt hans håll. En framgångssaga utan dess like. Att Jamie Gold tre år senare skulle tangera Chris framgång som nobody till Moneymaker, ja, det är annan historia.
57 event skall spelas klart under ungefär 8 veckor. Olika pokervarianter kommer att tillämpas under dessa event. Att enbart spela Texas Hold'em under dessa dagar hade fått vilken pokerfanatiker som helst att bli mätt. Spel som Omaha, Sjustöt och H.O.R.S.E. förekommer titt som tätt i schemat och detta för att kunna skilja agnarna från vetet.
Dagens hysteri om poker hit och poker dit är dock en effekt av WSOP-upplagan. Att många hobbyspelare har kunnat kvala sig in, för ynka $2, till en turnering med ett inköp på hela $10'000 och sedan kunna placera sig så långt så att en förtidspension är i antågande, ja, det är rätt lockande hos många gamblers, men lik väl lycksökare.
Jag kanske inte har den kaliber som krävs, just nu, för att kunna placera mig långt i WSOP. Dock så är jag beredd att lägga timmar och åter timmar i förberedelse för att en gång få min dröm att gå i uppfyllelse. Tänk er att få spela med Manchester United på ett fullsatt Old Trafford. Tänk er sedan att få göra mål i ett avgörande skede i samma match. Jag tror att känslan är densamma i båda fallen. Obeskrivlig.
Chris Moneymaker satte sig år 2003 ned vid sin laptop och loggade in på Pokerstars pokerklient och förde in en obetydlig summa pengar via cashiern. Vid det här tillfället visste han inte att hans liv skulle komma att förändras för alltid. Chris testade ett antal turneringar och fann sedan en satellit, en kvalturnering, för $39 där förstapriset var ett inträde till en ännu större turnering på Pokerstars. Han gick och vann turneringen och kvalade sig på så sätt in till en större satellit. Helt ovetandes om förstapriset. Denna gång var det dock ett paket till WSOP värt $15000 som förstapristagaren skulle erhålla. Chris gick och vann även denna turnering och han skulle nu få spela sin första liveturnering någonsin. Chris var helt okänd för pokersocieten och satt tyst likt en mus genom hela turneringen. Först när finalbordet skulle börja, så undrade dock folk och media vem denne Chris Moneymaker var. En industriarbetande grabb från Tennessee, med poker som en hobby vid sidan av, var svaret.
Efter timmar av spelande på finalbordet så satt Chris till slut heads-up mot veteranen Sam Farha. Om inte Sam hade blivit knäckt av att få se Chris bedårande bluff på river i en nyckelpott, så blev han nog det när hans kn(ä)ekt-höga tvåpar inte kunde stå sig på mot Chris 5-4, på hand, för rivrad kåk. Finalen var över, media var helt lyriska över att få leka med ett så klingande efternamn som "Moneymaker" och Chris själv hade knappt förstått vad som hänt efter det att dealern skyfflat över den sista potten åt hans håll. En framgångssaga utan dess like. Att Jamie Gold tre år senare skulle tangera Chris framgång som nobody till Moneymaker, ja, det är annan historia.
onsdag, maj 06, 2009
Sur mjölk
Regn. Smutsigt vatten. "Guds tårar", som en religiös man en gång sade. Finns det något mer lugnande än ljudet från ett smattrande regn emot ett paraply? En dag som denna, när regnet öser ner, så samlas tankarna likt ett åskmoln av dunder och brak. Negativa tankar beblandar sig med ett ynkligt hopp om att "snart, snart så blir det bättre". I vårsolen är allt frid och fröjd, men så fort himlen mörknar och regnet så sakta faller, ja, då lägger sig en grå dimma över all tro. Tro om att än en gång få se solen igen. Endast en dåre hade klarat av ett helt liv av solsken. Man måste nog få se baksidan av saker och ting för att kunna uppskatta solstrålarna lite extra. Först då inser du vad du kan förlora. Först då blir du starkare.
Jag ska inte spåra ut helt p.g.a. ett skyfall. Tvärtom är jag glad. All förbenad pollen kan nu äntligen spolas ner i stadens alla avlopp och sedan försvinna ut från mitt territorium. Bye, bye rinnande näsa. Bye, bye kliande ögon. Vi syns igen nästa år. Eller?
Nästa år ja. Var jag är då, och vad jag har för mig är det ingen som kan veta. I höst börjar ett nytt, förhoppningsvis bättre, liv. Jag kan kanske äntligen livnära mig på pokern på RIKTIGT. Att för en gångs skull ta det där körkortet som alla undrat över. Att äntligen få visa upp sina bästa sidor, om jag nu har några vill säga. Jag önskar verkligen, från botten av mitt hjärta, att jag sitter vid min laptop smuttrandes på en Irish Coffee, på ett halvtaskigt hotell i Vegas. Att livet leker. Att jag är stad vid kassa, och att jag äntligen, äntligen kan se mig själv växa som person. Inte bara inom pokern och allt vad det innebär. Utan inom alla aspekter vad gäller livet, kropp och själ, och även synen på livet.
Jag tar ganska lätt på saker och ting ska väl medges. Det är inget jag är stolt över, men heller inget jag skäms över när jag gör min beslut. Att jag häromveckan satt i en rättegång som hade ett högt pris på mitt huvud, ptja, det gör mig inte så mycket. Kanske stunden precis efteråt när det var fruktansvärt svårt att hålla inne tårarna. Ja, jag har en mjuk sida innanför det här hårda skalet av egoism.
Nu, en vecka efter domslutet så inser jag att den spillda mjölken får ligga där och surna ett tag till. Jag orkar varken gråta över den, eller framförallt torka upp den. Hade jag haft en gnutta samvete vad gäller hela processen, så kanske jag hade tagit mig i kragen. Det är historia nu. En historia som jag kommer få betala surt för. Det positiva i det hela är väl att jag härdas mer och mer. Medlidande? Nej, det vill jag inte ha, så bespara er den mödan.
För ungefär 4 år sedan, som jag nämnde igår, skedde en rad händelser som kom att förändra mitt liv drastiskt. Vissa saker kan jag förstå. Vissa saker förblir ett mysterium. Erfarenheten från dessa händelser är, trots en del elände, att jag ser på livet på ett helt annat sätt än vad jag hade gjort om en del rubriker blivit oskrivna. Tanken med den här delen av bloggen är i stort sätt att behandla dessa händelser och fråga mig själv om det var värt det. Idag blir det dock inga rubriker. Regnet gör mitt sinne grått. Jag väntar tills en vacker dag uppenbarar sig istället.
Jag ska inte spåra ut helt p.g.a. ett skyfall. Tvärtom är jag glad. All förbenad pollen kan nu äntligen spolas ner i stadens alla avlopp och sedan försvinna ut från mitt territorium. Bye, bye rinnande näsa. Bye, bye kliande ögon. Vi syns igen nästa år. Eller?
Nästa år ja. Var jag är då, och vad jag har för mig är det ingen som kan veta. I höst börjar ett nytt, förhoppningsvis bättre, liv. Jag kan kanske äntligen livnära mig på pokern på RIKTIGT. Att för en gångs skull ta det där körkortet som alla undrat över. Att äntligen få visa upp sina bästa sidor, om jag nu har några vill säga. Jag önskar verkligen, från botten av mitt hjärta, att jag sitter vid min laptop smuttrandes på en Irish Coffee, på ett halvtaskigt hotell i Vegas. Att livet leker. Att jag är stad vid kassa, och att jag äntligen, äntligen kan se mig själv växa som person. Inte bara inom pokern och allt vad det innebär. Utan inom alla aspekter vad gäller livet, kropp och själ, och även synen på livet.
Jag tar ganska lätt på saker och ting ska väl medges. Det är inget jag är stolt över, men heller inget jag skäms över när jag gör min beslut. Att jag häromveckan satt i en rättegång som hade ett högt pris på mitt huvud, ptja, det gör mig inte så mycket. Kanske stunden precis efteråt när det var fruktansvärt svårt att hålla inne tårarna. Ja, jag har en mjuk sida innanför det här hårda skalet av egoism.
Nu, en vecka efter domslutet så inser jag att den spillda mjölken får ligga där och surna ett tag till. Jag orkar varken gråta över den, eller framförallt torka upp den. Hade jag haft en gnutta samvete vad gäller hela processen, så kanske jag hade tagit mig i kragen. Det är historia nu. En historia som jag kommer få betala surt för. Det positiva i det hela är väl att jag härdas mer och mer. Medlidande? Nej, det vill jag inte ha, så bespara er den mödan.
För ungefär 4 år sedan, som jag nämnde igår, skedde en rad händelser som kom att förändra mitt liv drastiskt. Vissa saker kan jag förstå. Vissa saker förblir ett mysterium. Erfarenheten från dessa händelser är, trots en del elände, att jag ser på livet på ett helt annat sätt än vad jag hade gjort om en del rubriker blivit oskrivna. Tanken med den här delen av bloggen är i stort sätt att behandla dessa händelser och fråga mig själv om det var värt det. Idag blir det dock inga rubriker. Regnet gör mitt sinne grått. Jag väntar tills en vacker dag uppenbarar sig istället.
tisdag, maj 05, 2009
En förtitt
Livets hårda skola. Vad betyder det egentligen? Att vissa har det lite "lättare" än andra? Att pilla bort rosornas taggar och gå vidare? Förr hade jag en väldigt cynisk bild på just min hårda skola. Det kändes som att hela min värld kretsade kring otur och elände. Att det enbart var mig det var synd om och så vidare. Självömkan var min terapi. Jag vet annorlunda nu. Det blir vad man gör det till sa en nära vän en gång. Hade jag tagit till mig detta lite tidigare i livet så hade jag kanske haft en annan utgångspunkt än vad jag har nu. Den sura räven gör sig påmind varje dag, men skam den som ger sig.
Jag kommer ihåg försommaren hemma på lantstället när jag var sisådär 9-10 år. Alla dofter. Smaker. Upplevelser. Varje dag gick åt till att kicka boll med grannen. Vi byggde ett mål, satte upp ett gammalt fiskenät bakom densamma, och spelade varje dag. Jag var alltid målvakt. Andreas, grannen, var utespelare och låtsades göra anfall samtidigt som han "kommenterade" matcherna. Jag kommer ihåg att jag ibland kunde göra fruktansvärda tavlor. Det lockade alltid fram ett skratt hos oss båda. Tänk om en "tavla" idag kunde vara lika komisk.
Till höger om målet stod en gärdsgård som användes till väggpass och liknande. Vareviga dag stod jag där och kickade. Att jag inte blev målvakt, undrar jag nu. Svaret då var att jag varken hade kropp eller mod nog att ställa mig. Svaret idag är väl att det redan är försent.
Jag är ändå rätt glad att livet ser ut som det gör nu. När jag var mindre så var "försynt" mitt förnamn. "Att glida med" blev en livsstil. År 2005 kom detta att ändra sig rätt drastiskt, men det är en annan historia. Idag kan jag se på mig själv och undrar "Varför agerar jag och tänker såhär?". I denna blogg kommer jag sakta men säker blotta hela mitt liv, min personlighet och tänk. Det är ingen vacker syn. Det balanserar jag dock med mitt utseende. Hade min personlighet avspeglats i min exteriör däremot så hade jag inte haft "en Janne"*. Utseende är A och O i dagens samhälle. Vem väljer du? Du går in på en bar. Vid bardisken sitter det två killar. Du vet att de har exakt samma personlighet, men den ene är enormt attraktiv gentemot den andre. Vem väljer du, som sagt. Folk säger att "livet är hårt" efter en sådan här uppenbarelse. Det är inte livet som är hårt. Samhället är. Hade vi inte haft denna syn på människan så hade livet varit oerhört mycket lättare för vissa. Detta ämne överlåter jag dock åt experterna. Jag vet var jag står. Det räcker.
Om kvällarna så var det nästan alltid grillat som stod på menyn. För en 10-åring var det en ytterst spännande upplevelse när pappa tände grillen exempelvis. Lukten. Vem kan ärligt talat inte räcka upp en hand att de tänker på sin barndom när doften av grillat sprider sig i näsroten? Tänk att en lukt kan få vilken vuxen människa som helst att bli sentimental. Livet är ett saligt ting. Ta vara på det. Ta även vara på alla minnen. Det är lite därför jag skriver om mitt liv. För att bibehålla minnen.
Efter en måltid av grillade kotletter, sallad i dressing och friterad pommes, så var det så dags för en runda fotboll igen. Solen gick så sakta ner över den lilla byn. Livet var underbart och bekymmerslöst. Det känns lite som att man får betala av sin tid som bekymmerslös 10-åring såhär i efterhand. Vissa har det dock tvärtom. Ett rent helvete som yngre, men kanske en dans på rosor som vuxen. Jag hoppas att jag hittar den rätta balansen. Det har ju inte börjat bra, men skam den som ger sig.
* Inte en Janne = Att inte ha en chans
Jag kommer ihåg försommaren hemma på lantstället när jag var sisådär 9-10 år. Alla dofter. Smaker. Upplevelser. Varje dag gick åt till att kicka boll med grannen. Vi byggde ett mål, satte upp ett gammalt fiskenät bakom densamma, och spelade varje dag. Jag var alltid målvakt. Andreas, grannen, var utespelare och låtsades göra anfall samtidigt som han "kommenterade" matcherna. Jag kommer ihåg att jag ibland kunde göra fruktansvärda tavlor. Det lockade alltid fram ett skratt hos oss båda. Tänk om en "tavla" idag kunde vara lika komisk.
Till höger om målet stod en gärdsgård som användes till väggpass och liknande. Vareviga dag stod jag där och kickade. Att jag inte blev målvakt, undrar jag nu. Svaret då var att jag varken hade kropp eller mod nog att ställa mig. Svaret idag är väl att det redan är försent.
Jag är ändå rätt glad att livet ser ut som det gör nu. När jag var mindre så var "försynt" mitt förnamn. "Att glida med" blev en livsstil. År 2005 kom detta att ändra sig rätt drastiskt, men det är en annan historia. Idag kan jag se på mig själv och undrar "Varför agerar jag och tänker såhär?". I denna blogg kommer jag sakta men säker blotta hela mitt liv, min personlighet och tänk. Det är ingen vacker syn. Det balanserar jag dock med mitt utseende. Hade min personlighet avspeglats i min exteriör däremot så hade jag inte haft "en Janne"*. Utseende är A och O i dagens samhälle. Vem väljer du? Du går in på en bar. Vid bardisken sitter det två killar. Du vet att de har exakt samma personlighet, men den ene är enormt attraktiv gentemot den andre. Vem väljer du, som sagt. Folk säger att "livet är hårt" efter en sådan här uppenbarelse. Det är inte livet som är hårt. Samhället är. Hade vi inte haft denna syn på människan så hade livet varit oerhört mycket lättare för vissa. Detta ämne överlåter jag dock åt experterna. Jag vet var jag står. Det räcker.
Om kvällarna så var det nästan alltid grillat som stod på menyn. För en 10-åring var det en ytterst spännande upplevelse när pappa tände grillen exempelvis. Lukten. Vem kan ärligt talat inte räcka upp en hand att de tänker på sin barndom när doften av grillat sprider sig i näsroten? Tänk att en lukt kan få vilken vuxen människa som helst att bli sentimental. Livet är ett saligt ting. Ta vara på det. Ta även vara på alla minnen. Det är lite därför jag skriver om mitt liv. För att bibehålla minnen.
Efter en måltid av grillade kotletter, sallad i dressing och friterad pommes, så var det så dags för en runda fotboll igen. Solen gick så sakta ner över den lilla byn. Livet var underbart och bekymmerslöst. Det känns lite som att man får betala av sin tid som bekymmerslös 10-åring såhär i efterhand. Vissa har det dock tvärtom. Ett rent helvete som yngre, men kanske en dans på rosor som vuxen. Jag hoppas att jag hittar den rätta balansen. Det har ju inte börjat bra, men skam den som ger sig.
* Inte en Janne = Att inte ha en chans
Mannen som sprang förbi dig
Las Vegas. Smaka på ordet. Det skulle du bokstavligen kunna göra då just ordet Vegas betyder borrbrunn i vilken vatten stiger upp över jordytan. "Vegas" kommer från spanskan och ledde till att staden namnsattes i samband med att spanjorerna använde dessa brunnar till förfriskelser och liknande under 1800-talet. Sådär, nu har du lärt dig något önödigt vetande idag också.
Vegas, gamblingens stad. Är det dock enbart köttets lustar, alkoholhaltiga drycker och djävulens spel som kan avnjutas en helt vanlig tisdag? Svaret är både ja, och nej. Nu har jag aldrig besökt staden, men jag kan tänka mig att staden får ut sina fulla potential om man är lite lullig, fyllekåt och sugen på att kasta tärning. Vegas är däremot så mycket mer än dessa frestelser. Jag är till exempel rätt såld på att spatsera runt en förmiddag och kolla på en Classic Car Show, eller liknande, i stekhet sol. Varför inte göra samma sak i Sverige?, frågar du dig. Svaret är; När jag är trött på showen, så kan jag glida in på närmaste Casino, köpa in mig för $500, avjnuta en kall Mojito och sedan låta dagen gå. Jag vet att det finns en ny show imorgon. Där har du skillnaden.
Det är väl allmänt känt att jag har en förkärlek till gambling, och framförallt poker. Det har väl gått rätt så knackigt i min ack så tidiga karriär får jag väl erkänna. Jag tror dock jag vet svaret till detta fenomen; Arbetsmiljö. Jag når inte ut till min fulla potential i den stad jag just nu huserar i. Till och med min talang för skrivande har fått sig en törn i och med all uppståndelse som uppkommit år efter år. Detta enbart för att jag bor där jag gör. Jag vill leva min största dröm. Först då kommer jag komma ikapp dig, springa om dig, och sedan vinka lite retfullt när jag sedan försvinner in i rökdammet. Bara för att du är bättre än mig, (just nu), så betyder inte det att jag är lat. Jag planerar för framtiden. En framtid fylld med glamour, lättklädda damer och poker i oändlighet. Om jag misslyckas? Då tar jag min dröm med mig i graven.
Alvin Thomas gick en gång in på en svartklubb i 1920-talets Ohio. Han var vida känd för sina galna vadslagningar och än en gång skulle han visa prov på att han fortfarande var med i gemet, även på gamla dar. Mitt i ett pokerparti fick Thomas något religiöst i blicken och var då tvungen att besöka den enda toalett som fanns på casinot. Hemlighuset var beläget utanför svartklubben med en trappa som gick ner mot dörren. På vägen ner höll Thomas på att kliva på en enorm råtta och välte i tumultet samtidigt ner några lådor som stod mot väggen. En av lådorna föll ner på den jättelika råttan och kilade fast denne så pass att en flykt inte ens var möjlig för denna best. Thomas uträttade sina behov och satte sig sedan ner vid partiet igen. "Tusan vad råttorna huserar som dom vill i trappan", påpekar han efter en stund. Hela sällskapet håller med och samtalet glider till slut in på att Thomas vill slå vad om att han kan träffa en råtta mitt mellan ögonen med sin Smith n' Wesson. Skratt tornar upp sig och en vad
slagning utan dess like bestäms medan Thomas småler för sig själv. "$500 om du träffar en råttusling, du får 2:1 i odds", säger det högsta hönset vid bordet. "Taget", replikerar Thomas. Plockar upp sin revolver och går sedan ut mot toaletten igen. Prickskjuter den fastkilade besten mellan ögonen, tar den i svansen och lägger så småningom upp, den fortfarande varma, råttan mitt på bordet. En tystnad spred sig runt manskapet. Thomas inkasserad sin vinst och legenden lever än idag. Respekt.
Varför berättar jag då detta, kanske ni undrar? Jo, det är detta jag vill uppnå. Att bli respekterad. Omtalad. Skrivas in i historieböckern som den störste, svenske, legenden i Vegas historia. Tro mig. En dag är jag där, och då vinkar jag glatt när jag så sakta springer förbi dig genom Nevadas oändliga öken.
Vegas, gamblingens stad. Är det dock enbart köttets lustar, alkoholhaltiga drycker och djävulens spel som kan avnjutas en helt vanlig tisdag? Svaret är både ja, och nej. Nu har jag aldrig besökt staden, men jag kan tänka mig att staden får ut sina fulla potential om man är lite lullig, fyllekåt och sugen på att kasta tärning. Vegas är däremot så mycket mer än dessa frestelser. Jag är till exempel rätt såld på att spatsera runt en förmiddag och kolla på en Classic Car Show, eller liknande, i stekhet sol. Varför inte göra samma sak i Sverige?, frågar du dig. Svaret är; När jag är trött på showen, så kan jag glida in på närmaste Casino, köpa in mig för $500, avjnuta en kall Mojito och sedan låta dagen gå. Jag vet att det finns en ny show imorgon. Där har du skillnaden.
Det är väl allmänt känt att jag har en förkärlek till gambling, och framförallt poker. Det har väl gått rätt så knackigt i min ack så tidiga karriär får jag väl erkänna. Jag tror dock jag vet svaret till detta fenomen; Arbetsmiljö. Jag når inte ut till min fulla potential i den stad jag just nu huserar i. Till och med min talang för skrivande har fått sig en törn i och med all uppståndelse som uppkommit år efter år. Detta enbart för att jag bor där jag gör. Jag vill leva min största dröm. Först då kommer jag komma ikapp dig, springa om dig, och sedan vinka lite retfullt när jag sedan försvinner in i rökdammet. Bara för att du är bättre än mig, (just nu), så betyder inte det att jag är lat. Jag planerar för framtiden. En framtid fylld med glamour, lättklädda damer och poker i oändlighet. Om jag misslyckas? Då tar jag min dröm med mig i graven.
Alvin Thomas gick en gång in på en svartklubb i 1920-talets Ohio. Han var vida känd för sina galna vadslagningar och än en gång skulle han visa prov på att han fortfarande var med i gemet, även på gamla dar. Mitt i ett pokerparti fick Thomas något religiöst i blicken och var då tvungen att besöka den enda toalett som fanns på casinot. Hemlighuset var beläget utanför svartklubben med en trappa som gick ner mot dörren. På vägen ner höll Thomas på att kliva på en enorm råtta och välte i tumultet samtidigt ner några lådor som stod mot väggen. En av lådorna föll ner på den jättelika råttan och kilade fast denne så pass att en flykt inte ens var möjlig för denna best. Thomas uträttade sina behov och satte sig sedan ner vid partiet igen. "Tusan vad råttorna huserar som dom vill i trappan", påpekar han efter en stund. Hela sällskapet håller med och samtalet glider till slut in på att Thomas vill slå vad om att han kan träffa en råtta mitt mellan ögonen med sin Smith n' Wesson. Skratt tornar upp sig och en vad
slagning utan dess like bestäms medan Thomas småler för sig själv. "$500 om du träffar en råttusling, du får 2:1 i odds", säger det högsta hönset vid bordet. "Taget", replikerar Thomas. Plockar upp sin revolver och går sedan ut mot toaletten igen. Prickskjuter den fastkilade besten mellan ögonen, tar den i svansen och lägger så småningom upp, den fortfarande varma, råttan mitt på bordet. En tystnad spred sig runt manskapet. Thomas inkasserad sin vinst och legenden lever än idag. Respekt.Varför berättar jag då detta, kanske ni undrar? Jo, det är detta jag vill uppnå. Att bli respekterad. Omtalad. Skrivas in i historieböckern som den störste, svenske, legenden i Vegas historia. Tro mig. En dag är jag där, och då vinkar jag glatt när jag så sakta springer förbi dig genom Nevadas oändliga öken.
måndag, maj 04, 2009
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)